måndag 16 september 2013

Ridturen


Jo minsann, Butch Cassidy och Sundance Kid, spännande historia, och den som vill kan följa dem i spåren, se de historiska platserna för rånert och för dödsfallen, undrar om man inte kan besöka gravarna också?
Det rekommenderas dock inte. Av någon.
Jag struntade i råden och bestämde mig för en tredagarstur för åtta år sedan, till häst.
Det var ett misstag.
Inte för värken som blir när en nybörjare sitter till häst i tre dagar, inte för skavsåren på benen.
Utan för att det är väldigt långtråkigt.
Jag red iväg ensam med en tyst kille till guide som knappt pratade alls på tre dagar.
Landskapet runt Tupiza är fantastiskt, med Butch Cassidy-turen går inte förbi de fina platserna.
Vi övernattade på ett kallt ställe, med "toalett" i grishagen, vilket inte stör mig, inte heller att ägaren till huset friade till mig, det kan man ju inte ta illa upp över, och att guiden spände fast sadeln så dåligt och ville galoppera, och fick min häst att göra det samma så att jag höll på att trilla av och hade ont i nacken i flera veckor efter, det var naturligtvis ett misstag, men jag hade så tråkigt, så tråkigt och var irriterad på den tyste guiden, så som någon slags hämnd över att jag hade tråkigt föreslog jag att vi skulle spela kort, ett bolivianskt spel som alla kan  och som jag hade blivit skicklig på.
Så jag vann och vann och kände mig bättre till mods.

Nåväl, jag hade ett äventyr ogjort i Tupiza, så därför tog jag med Jesús.

Det är verkligen vackert runt staden. De flesta som kommer hit gör det för att ge sig ut på en tur till häst i närområdet. Så det gjorde vi nu.
Vi följde med vår guide på en kort busstur, så vi kom lite utanför staden, till en hästhage.
Vi fick låna var sin häst och var sin cowboyhatt (!?). Här råder inte samma säkerhetstänkt som i, Sverige till exempel, och hjälm var inte att tänka på.


Vi kom upp båda två, fick snabbkurs i hur man svänger och bromsar hästen, och gav oss iväg med den unge killen.


Det är verkligen, verkligen vackert utanför staden, och jag rekommenderar alla att ge sig iväg på en tur.
Det är som en filmkuliss. Röda klippformationer, taggiga buskar, stora kaktusar, kanjoner och intensiv sol.
Vi vande oss snabbt vid hästarnas lunk och njöt av landskapet.


Det blev en vatten- och vilopaus, vilket behövdes, sedan fortsatte vi.
Först var vi glada över att ha val justt femtimmarsturen, men det varade inte så länge  Att rida utan att kunna, eller vara van vid det, är jobbigt.
Vi tog oss fram på läskiga vägar, väldigt branta sand- och grusvägar och jag svettades och hoppades att hästen inte skulle glida iväg på några stenar, för då skulle vi störta.
Hästen i sin tur roade sig med att skrämma mig längs en väg och gick så nära stupet han kunde. Sedan gick han upp, upp för en liten stig som mynnade ut i intet och hoppade ner på vägen igen, också för att retas. misstänker jag.

En stor flock får och dess herde gick över vägen, och vi kom därefter till en sådan vacker plats, men vid det laget hade vi för ont båda två för att verkligen kunna uppskatta den.


Det var en fin utflykt och det var värt allt, men efteråt var vi väldigt trötta. Jag orkade inte prata, och Jesús var så trött att han blev som sjuk, låg på en soffa och frös och mådde illa ända tills nattbussen mot Potosí gick.

10 kommentarer:

  1. Waow vilken natur! Ser inte alls tråkigt ut ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, längs den vägen har man inte tråkigt! Däremot om man är dumt envis och rider sin egen väg, för att leta tågrånare...

      Radera
  2. åå vilka fina bilder!
    (pratade guiden mer den här gången?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Guiden pratade ett par gånger. Med Jesús.
      Men vi blev förvarnade innan om att det var en typisk blyg kille från byn, och att de är tystlåtna:)

      Radera
  3. Men, var är de intressanta detaljerna? Vad är det för typ av hästar? Vad har man för sadel i Bolivia? Vad är det för typ av träns/bett? Lättridna hästar, eller typiska turhästar som går dit de ska o skiter högaktningsfullt i nybörjaren på ryggen?
    Du vet att hästar inte har den intelligens som krävs för att kunna jävlas? ;)
    Femtimmarstur är rätt tufft, speciellt i jobbig terräng. Det är bra gjort att ge sig på det. Var det 5h inkl raster eller 5h ridning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, detaljerna ja! Ja det är klart!
      Jag tror att det var bolivianska hästar, och att dessa är ganska små.
      Sadeln är en slags metallställning med en massa vikta, tjocka filtar ovanpå som man sitter på.
      Finns det olika träns/bett? Träns och bett är olika saker va?
      Vet inte om det var turhästar eller lättridna. Lättridna kanske, för de gjorde som vi bad dem att göra.
      Hästar HAR den intelligens som krävs för att jävlas, jag tror att det är bevisat.
      Fem timmar inklusive de två rasterna. Annars hade vi dött.
      Vi hade inte gett oss på femtimmarsturen (utan nöjt oss med tretimmarsturen) om vi hade haft någon ridvana att tala om, för då hade vi begripit hur jobbigt det skulle bli:)

      Radera
  4. Hattlooken klär dig! Du ser supercool ut!
    Fick du en överdriven lust att driva boskap?
    Funderar du på att ge upp grammatiken för att satsa på cowboyandet?
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade planer på att återvända för åtta år sedan för att med cowboyhatt guida turister till häst, men åkte tillbaka till Sverige istället:)

      Ja, jag fick överdriven lust att driva boskap. Gick inte att undvika.
      Jag har berättat om det roliga, nordamerikanska programmet där ett gäng tjejer tävlade om en cowboy. Det vore något det... En riktig cowboy:)

      Radera
    2. Om du skulle sikta dig in på en cowboy tror jag att Jesus hade lagt in en protest :)
      Kramar

      Radera
    3. Nej då, han försökte skaffa cowboyhatt istället, och hade säkert lyckats om han inte blivit så dålig efter ridturen. Han kunde inte gå någonstans då.

      Radera

ny gadget

ny gadget