tisdag 31 maj 2016

En sen vinkning

Du är ute och kör. Långsamt, för du befinner dig i ett bostadsområde.
En för dig okänd liten flicka på fyra-fem år har stannat på sin cykel, tittar på dig och vinkar.
Du kommer på att du vill besvara hälsningen, lyfter handen och vinkar tillbaka, men vinkningen kommer lite försent, du har redan kört förbi flickan och du råkar istället vinka åt flickans pappa som går tio meter bakom tösen.

Man känner sig lite löjlig då.

5 kommentarer:

  1. Haha! Där fick han något att undra över!

    SvaraRadera
  2. Haha!

    Jag satt i går och berättade något i bilen för sonen, gestikulerade med händerna (gör visst det emellanåt) och då sa sonen att de där vinkade till dig och menade några män. Ojdå. Jag hade inte ens registrerat att det var några där.

    Det måste ha varit en vinkningsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså de trodde att jag vinkade till dem. Jag hade helt glömt bort den episoden, försvann lika fort som den hände. Kom på det nu när du skrev om ditt.

      Minne som en guldfisk emellanåt. :D

      Radera
    2. Det är ju rätt trevligt ändå, att vinka. Hade varit värre om vi gjorde fula gester till folk utan att vara medvetna om det!

      Radera

ny gadget

ny gadget