tisdag 28 juni 2016

När Pipen blev sjuk

Portugal då?
Vi skulle ju ha åkt till Sagres i helgen, med anledning av stundande födelsedag. Min födelsedag var så himla rolig förra året, att jag tyckte att det kunde bli tradition att fira födelsedag i Portugal. Alla anledningar till att åka till Portugal är bra.
Men det blev inget Portugal i helgen, för Pipen blev sjuk.
Han måste ha varit dålig ganska länge, men ingen av oss hade märkt något förrän i torsdags, då han gömde sig under skrivbordet i Fula Rummet. Han kom inte fram. Och på eftermiddagen såg jag något mörkt i mungipan på honom och undrade om det var blod eller olja som jag smort barnvagnshjulen med.
Han åt inget förrän vi köpte burkmat åt honom, och efter den middagen började han slå med tassarna mot munnen, gång på gång, som om han försökte få bort någonting. Jag lyckades få tag i katten, men såg inget i munnen, och så åkte jag till veterinären med honom. Vi har ett litet djursjukhus med akutmottagning alldeles i närheten, så att klockan var tio på kvällen var inga problem.
Pipens tassar var så blodiga att veterinären trodde att det var dem det var fel på, men efter att katten sövts ner konstaterade han att en mycket infekterad tand var problemet. Den var i så dåligt skick att den satt löst, och runt tanden fanns en enorm svullnad. Veterinären drog ut tanden och gav antibiotikaspruta.

Hur länge har Pipen gått med detta? Jag har inte märkt något! Pipen är skygg av sig. Han har hållit sig undan lite den senaste tiden, legat på golvet istället för på den vanliga kudden, men det antog vi berodde på ärmen, Pipen brukar flytta ner på golvet under sommarheta dagar.
Som han måste ha lidit.
Han har ju knappt kunnat äta heller, jag märker nu hur mager han har blivit.
Har inte haft så dåligt samvete sedan jag upptäckte att Disa inte fick i sig ersättningen från nappflaskan.

Vi fick åka hem, medtagna båda två. Jesús, som var vaken, blev medtagen när han fick höra hur mycket veterinären hade kostat.
Dagen efter veterinärbesöket hade Pipen så ont där tanden hade suttit att han lyckades gömma sig under skrivbordshurtsen. På kvällen hade apoteket fått hem den smärtstillande medicinen som veterinären ordinerat. Efter två personers förenade krafter samt fyra rivsår på mitt ben, som var så djupa att bara papper hindrade blodet från att rinna ner på golvet, fick katten i sig medicinen. Efter någon timme hade den börjat verka, och Pipen blev som ny! Han var som vanligt igen! Det var underbart att se. Han log med ansiktet, han strök sig mot mina ben, han ville vara med och bli klappad, rullade sig i sängen (där han annars inte får vara) fram och tillbaka, spann, och åt, åt, åt. Han var utsvulten!
Smärtstillande behöver han i ett par dagar till, och antibiotikakuren varar i en vecka.
Tur ändå att detta hände innan vi åker till Sverige!



5 kommentarer:

  1. Stackars lille kissenmissen! Och det är faktiskt inte så lätt att veta, det är ju inte som att de springer fram, öppnar munnen och pekar med tassen.

    Har du läst om Hur man ger en katt piller/How to give a cat a pill? Du kan läsa den här t ex:
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC372253/

    Första gången jag läste den, det måste ha varit närmare 20 år sedan, så skrattade jag så tårarna rann. Jag kände så väl igen mig i det. Har försökt få i några katter både penicillin och p-piller. Jag tror jag har provat alla varianter på listan! Nästan...

    SvaraRadera
  2. Arme lille katt :( Som Emma säger så är det ju faktiskt inte så lätt att veta när de inte visar det. Katter är ju fenomenala på det där, vissa hundar också för den delen. Har flera gånger varit inne för rutinkontroll av tandsten på hundar och kommit hem med flera av tänderna i ett platsrör eftersom de tydligen suttit löst (!)

    SvaraRadera
  3. Lille gubben! Jättesvårt ibland att ha koll på när de har ont och blir sjuka. Jag får också fruktansvärt dåligt samvete när mina hundar inte mår bra och jag missar något - som jag känner - tecken på att det var så. Men mediciner är iallafall lättare med hundar än med katter tror jag. Hoppas du tog lite antibiotika själv för de där rivsåren.

    SvaraRadera
  4. Stackars liten! Tänk om djuren ändå kunde prata ibland. Det där dåliga samvetet händer garanterat alla djurägare en eller två gånger. Mina föräldrar har flera hundar och en av dom hade en ordentlig infektion i halsen som de inte märkte av i början. Han var slö, gick långsamt på promenaderna så att vi hela tiden drog i kopplet så att han skulle gå snabbare :(( först när han slutade äta upptäcktes infektionen och efter några dagar var han den där vanliga hunden som sprang och lekte glatt igen. Det där samvetet. I det fallet hoppas jag att minnet är kort.

    SvaraRadera
  5. Åh vad skönt för Pipen att bli av med det onda! Så smidigt att ha en mottagning på nära håll, och tur som sagt att det inte hände när ni var i Sverige. Det är dyrt att ha katt ibland.
    Och jag håller med om att alla anledningar att åka till Portugal är bra... har du alltså fyllt år nu? Grattis i så fall!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget